smådesperat i regnet.

det här får inte hända.
poems. fukk. no stars.

om inte min kärlek räcker till.
är jag halv. utan daimon.
no light.

sopa de gran pena

hjärtat är brustet. lod. lod. lod.
ja mitt sinne är en giftbägare gott folk.
& när det slinter så blir lidelsen ett ljuvt glittrande demoklessvärd.
hängandes i en skör tageltråd, [som JAG VET kan hålla som titan!!]


för tillfället är jag inlagd på östra.
tar små små framsteg, ett i sänder, [& halkar tillbaka stundtals] i arbetet med petit moi.

note; jag var ändå tvungen att skratta luften ur mig när ett internskämt ur en sång sökte upp mig helt oväntat, eller vad fan man ska säga.

vårdaren på jour frågar under kafferasten : haar du nååra vänner min vän?
jag (skiner upp som en sol & replikerar blixtsnabbt) : näe men jag omges av folk

som jag känner igen!

efter det så var jag tvungen att bita mig i tungan. saaté.

lyss

de saligas slutna sällskap. HAH! jag har allena omringat er hemliga inrättning.
släpp in mig och utse mig till överstepräst, eller få eran fästning stormad med all den eldkraft min fantasi kan frambringa!

den djävla ledan. man blir oerhört trött av att vara så trött på sig själv.
**

nu är vi klara med flytten, bara ett par hållplatser bort förvisso, i faktiskt avstånd.
men det känns som jag har emigrerat.
nya våningen, där molnen nästan stryker förbi fönstret, är drop-dead-gorgeous. så nu stannar jag här ett bra tag framöver. *siight..
och nu när november flåsar mig i nacken tänker jag vara garderad med eldvatten, och melodierna ni andra inte hör. men jag behöver er...alla.

Ctrl+Alt Lördagskval

-Sabbaten, sabbat en sak, en smak av sakrilegium
Sagt att, exakt att allt saktat ner som aktat
Maxat vax när min suffisans går från suffix till krucifix
Musik i blodet en duktig fix och tio bud är en lustig vits
Lustigt, visst. Så vitt vitsen berättar ett vitten kallt
Medan vittnen bevittnar en vitterlek, men bitterhet vittrar allt-

......
Mitt ego är Hindenburg, namnet var Djävulberg. Jag kommer som rännilar innan du blir varse mig och drunknar.

mot fä och folk finns inget serum,
här ska takten stampas!!

..

sängsvammel & en förrättning på fredriks ambasad.

¤ I fyra dagar utan min gracila lejoninna försmäktar jag på denna ö.

Jag vaknade motvilligt med gryningen i morse ur en lövtunn snäckskalssömn.
svettlackad & kall i tvinnade lakan så sträckte jag instinktivt armarna mot hennes sida av bädden, klappade förvirrat kudden innan jag var vaken nog att pussla ihop min agenda.

jag hade helst av allt velat följa med min bättre hälft till sthlm & hjälpt till med allt som behövde göras, men låt oss kort & gott erkänna att jag å det strängaste inte är i kondition för det.

Ny medicinering sen två veckor tillbaka, & jag känner mig förgiftad & invaderad. alla telegrafer i kroppens signalstationer rapporterar om ett blodigt blitzkrieg i alla provinser. det främmande föremålet i mig som egentligen vill väl (hoppas jag för gudsskull), som om the royal navy riktade hela sin eldkraft mot Florence Nightingale & bränner allt krut i panik .
Att försöka mötas i förstånd, medicin & kropp, är dödfött i det här fallet. Min kropp med sina ministerier är både envetna & bra konstiga.

Hade jag istället späckat min kropp med allt dödsknark jag kände till så skulle det tas emot utan mankemang, det ger jag mig faen på.
ledningscentralen i mitt tankeministerie skulle ordnat ambassadörsmiddag för alla fuldrogers ombud ex officio, jodå det kan jag allt föreställa mig. under skål & besticksklirrande skulle jag företrädas av de korrumperade, mest världsfrånvarande imbecillerna från ledningscentralen på top floor. efter lite burleska skämt & förtroliga gester så skulle den officiella förrättningen tvingas på tal;

- säg mig adjunkt PCP, vad för intressen har ni i kropp fredrik?
- jaa herr ambassadör, först så tänkte vi änna vi sulle fritera han till branten, sen tänkte vi liksom pissa i alla cellerna hans.
- åhå, av någon speciell orsak?
- vi hade änna inget å göra åsså är vi pissnödiga.
- Intressant. Ja, som rövhövdad pamp tror jag att jag talar för alla i Fredrik när jag säger att det låter som en frisk fläkt. Ni & ert dödsknark är välkomna att turista fredrik runt, med diplomatisk immunitet givetvis!
- götta!
- Jag tar hand om det formella, så snart jag har skrivit under förslaget om nazisträng gränskontroll, för att få bukt med vitamin-D & C invandringen i god tid innan ambassadörsmiddagen för vinterkräksjukans attaché.
*** Och så vidare...

[soundtrack i sängen: four tet - rounds]

jag försöker hålla huvudet i djävligt korta tyglar. har gjort lite faktiskt jobb under tiden, men idag så får mina händer ritbordet att skaka så det är ingen idé. neuroleptikan vill jag inte ta i mer, så jag får nog självmedicinera mig med en liten spliff så lemmarna får slappna av lite åtminstone, & fly in i en bra bok.
men dessförinnan så vill jag ge ett varmt tack för omtanke! inget passerar obemärkt förbi.

:cut!

"Tappra nya värld"

"It's a sad and beautiful world"...
..Så sant som det svider.
En drill i hjärtmuskelaturen slår sig fri, bälgblås i dur, & fjärilar far i dess blodfyllda nätverk, vid tanken på allt det vackra som man oftast hastar sig förbi, med blicken djupt fokuserad i den lerigaste pölen man kunde hitta.
Jag är tacksam över de ögonblick då jag lyckas se hela tavlan, & inte bara blänger på ett hörn i ramen.
Att till&med få bli trollbunden i närmre kontemplation över de mirakel & den skönhet som föds & dör i vårt universum. Från det minsta till det största.
Det är en i sanning vacker värld, dess rikedom i nyanser & former, dess omfång av formidabelt självklara fysiska lagar & system, följt av fysikens bottenlösa mystik i det som vi ännu inte nuddat vid, ens i fantasin.
Och kärlek, en kraft vars magi kan växa till gudomlighet i medvetandet hos vissa kolbaserade livsformer.
Ja, skönheten i det lilla till synes enkla, och i det ogripbara
..suck.

Tyvärr så serveras det fler pungslag av ångest från Fan & Mammon mfl, än vad det serveras hjärtedrillar.
Du tragiska värld, ...abominabel från din belägring ,
såg du någonsin vad som var fara på färde?

"if there´s one thing you can say about mankind,
there´s nothing kind about man.
all the good in the world you can put inside a thimble, and still have room for you and me!"

(Moder Gaia, dina barn förblev barn.
I en värld som var för stor för ett barns förstånd.)
Jag har ingen tes, men gott om små luftburna flingor
av slutledningar & fragment av svar, på frågor jag snart har glömt.
När jag vill leva så vill jag vara i det absoluta. Ord & rörelser från all tid i alla rum ska skaka mig, levande & skoningslöst existerande!
Alla partiklars fulla närvarande, nuets kavalkad i allehanda paroxysmer!

Lika hett önskar jag glömskans sköna svepning, beslöja mig i omedvetenhet & ro. oskuldens tystnad.
Arma människa, du förväntas kunna navigera ditt tungrodda jag i alla vatten, efter ett oändligt gytter av koordinater, varav de flesta endast avslöjar hur du bäst går på grund & rev.
Alla medborgares varseblivningar och frekvenser löper parallellt, vissa åt alla riktningar (för att sedan sakta tyna bort i rymden, utan att någon kommer höra vad de hade att säga) , andra är på kollisionskurs med varandras.
I min frekvens så blir den lättaste krusning lika beslutsam som kontinentaldrift. En undergångstsunami till 'konst som ruskar om' .
En mosaik klänger sig ängsligt fast vid sitt värddjurs barm; mitt liv.
Det väger sitt egenvärde i luften från gamla skyttegravskrig, en presidentorgie royal &ett kafferep kring halsen.
Ett liv som levs alldeles i närheten av ditt, medmänniska.