Oro som sedan skulle leda till bråk och split, andra gången på en vecka. Du brukade inte göra så.
Den trygghet som du såväl behöver och förtjänar, tvinnar jag samman så gott jag förmår. En egid gjord av vad jag förmår smida av. En egid som jag ber ska hägna och hålla.
Vi vill ju åt samma mål, och om du slänger ett öga över axeln så ser du att vi faktiskt har rört oss framåt. Min egen oro pryglar min rygg rödstrimmig när chansen ges, piskar svidande resolut ens dåliga självförtroende.
Men det är den som betalar orkestern som bestämmer musiken! En rohypnollugn bossanova för en stund, tack maestro!
så hoppas vi att hjärtevännen inte ska behöva vara osäker på framtiden hemma.