torsdag 24 april 2008

fjäderfän och sömnfarser.

har den äran nina!
med hänvisning till ninas "trutskrik".
trutar och måsar tjuter sina serenader utanför ens fönster, i dessa tider så sätter de igång och skriker när det tekniskt sett är natt, gärna när man precis har knoppat in.
scheeit..de skulle kunna väcka kurt cobain. konstigt nog så är jag skonad från gryningssopranerna, trots att jag bor vid den saltstänkta kusten. ändå, det enda jag hör är blygsamt kvitter från små krakar som drillar riktigt gemytligt.
I min förra våning på slätten, så var skatorna målet för många mörka förbannelser och svordommar under darriga vargatimmar. man börjar fundera hur långt man har kvar till the final tilt!
nog för att tanken förförde en, de nätter man kom isäng med soluppgången, att få tyst på asen under lagom sinnessvaga former.
min kära vän tizze som f ö gick bort för ett år sedan, var minst sagt en handlingens man. hans tålamod tog slut en sommarmorgon varpå han prickar alla fridstörare med luftgevär från sitt fönster.
men men..bärsärk skjuter oftast sin egen röv och synden straffar sig. han sköt fel fåglar och fjäderlarmet fortsatte som aldrig förr.

själv vurmar jag för piller som nattmössa och motvärn.
lättväckt insomniaoffer som man är.

när spöken och späz behagar hålla sig på avstånd så kan inte hundra skator eller jehovas vittnen lyfta mig ur min skönhetsdvala.
mitrazepin - don't make any fucking plans.

Nu efter lite afton dravel så ska jag avsluta Dagermans - ormen, och busröka i sängen.

godnatt hoppas vi.

lördag 12 april 2008

ambivalens


förpassa världen till imperfekt!
jag har inget här att hämta.

noterar lördagen och bestämmer mig för att hädanefter gjuta in mig i bly. sova tills jag självdör.



fredag 11 april 2008

klagoepistel

frustrationen & den tilltagande ilskan fortsätter att riva huden av kroppen, närapå paralyserande.
misslyckans anestesi. när allt når kokpunkten lämnar jag mitt jag, & det tycks vara ett autonomt bröstvärn. 
du lurar ingen, dina skor är för stora & din närvaro är som skämd lervälling,  gnolar markplansdjävlarna i kör (i yster ringdans, under ens vilsna stunder) , i kulissen eller i fucking centrum av min uppfattningsförmåga. om jag lyssnar till en enda vers till är jag förlorad. 

jag vankar runt i lägenheten & tycker mig nästan kunna röra vid livet jag trånar så efter, smakade på det under en tid, levde det. i efterhand känns det helt absurt att fan ändå ofta uppsökte mig då jag äntligen fick låta all min kärlek springa & blomma ut, som den vana navelskådare man är!  
hon älskar mig, i ett kaos jag tvingas stå stadigt & upprätt i. jag har kämpat & kippat efter andan i sex månader nu, för att världen kan bli vår igen. 
kanske göra anspråk på det enda sätt jag kan leva.