¤ I fyra dagar utan min gracila lejoninna försmäktar jag på denna ö.
Jag vaknade motvilligt med gryningen i morse ur en lövtunn snäckskalssömn.
svettlackad & kall i tvinnade lakan så sträckte jag instinktivt armarna mot hennes sida av bädden, klappade förvirrat kudden innan jag var vaken nog att pussla ihop min agenda.
jag hade helst av allt velat följa med min bättre hälft till sthlm & hjälpt till med allt som behövde göras, men låt oss kort & gott erkänna att jag å det strängaste inte är i kondition för det.
Ny medicinering sen två veckor tillbaka, & jag känner mig förgiftad & invaderad. alla telegrafer i kroppens signalstationer rapporterar om ett blodigt blitzkrieg i alla provinser. det främmande föremålet i mig som egentligen vill väl (hoppas jag för gudsskull), som om the royal navy riktade hela sin eldkraft mot Florence Nightingale & bränner allt krut i panik .
Att försöka mötas i förstånd, medicin & kropp, är dödfött i det här fallet. Min kropp med sina ministerier är både envetna & bra konstiga.
Hade jag istället späckat min kropp med allt dödsknark jag kände till så skulle det tas emot utan mankemang, det ger jag mig faen på.
ledningscentralen i mitt tankeministerie skulle ordnat ambassadörsmiddag för alla fuldrogers ombud ex officio, jodå det kan jag allt föreställa mig. under skål & besticksklirrande skulle jag företrädas av de korrumperade, mest världsfrånvarande imbecillerna från ledningscentralen på top floor. efter lite burleska skämt & förtroliga gester så skulle den officiella förrättningen tvingas på tal;
- säg mig adjunkt PCP, vad för intressen har ni i kropp fredrik?
- jaa herr ambassadör, först så tänkte vi änna vi sulle fritera han till branten, sen tänkte vi liksom pissa i alla cellerna hans.
- åhå, av någon speciell orsak?
- vi hade änna inget å göra åsså är vi pissnödiga.
- Intressant. Ja, som rövhövdad pamp tror jag att jag talar för alla i Fredrik när jag säger att det låter som en frisk fläkt. Ni & ert dödsknark är välkomna att turista fredrik runt, med diplomatisk immunitet givetvis!
- götta!
- Jag tar hand om det formella, så snart jag har skrivit under förslaget om nazisträng gränskontroll, för att få bukt med vitamin-D & C invandringen i god tid innan ambassadörsmiddagen för vinterkräksjukans attaché.
*** Och så vidare...
[soundtrack i sängen: four tet - rounds]
jag försöker hålla huvudet i djävligt korta tyglar. har gjort lite faktiskt jobb under tiden, men idag så får mina händer ritbordet att skaka så det är ingen idé. neuroleptikan vill jag inte ta i mer, så jag får nog självmedicinera mig med en liten spliff så lemmarna får slappna av lite åtminstone, & fly in i en bra bok.
men dessförinnan så vill jag ge ett varmt tack för omtanke! inget passerar obemärkt förbi.
:cut!
3 kommentarer:
ifrån en av de ickeobemärkta så vill jag bara säga att ditt ve och väl har varit akut närvarande och endast mitt eget miserabla jag och en missampassad känsla av av otillräcklighet som människa som hållit mig ifrån att trakasera din ångest... jag har fått vidare insikt om att mitt patetiska jag... min förlorade själ... och hur dum och undflyende jag kan vara... din närhet och omtanke är bara millimetrar bakom Emmas... och i mina mörkare sidor försöker jag jaga alla på flykt... även de få stackare som jag älskar så intensivt och utan vilka jag inte skulle överlevt de senaste 7-8 månaderna (många gånger om)... dina ord och känslor är viktiga och betydelsefulla för mitt liv och för min betydelse i erat... jag har gett väldigt få löften i mitt liv (de flesta har att göra med att inte föra vidare andras förtroenden) och du har ett av dem... så stilla alla före detta och kommande ångestar och demoner med att du vet att likt det löfte jag på gott och ont lösts ifrån... så är ditt helt och totalt en garanti så gott sådana någonsin kan ges (du vet precis vad och hur jag menar)...
Så för att möjligen klara upp ett eller annat missförstånd och/eller oklarhet... så kommer jag att titta in och se vad som känns och tänks...
jag har inga ord...inga metaforer, starka eller tydliga nog för att beskriva, ens föraöka närma mig det jag känner för dig, i dig, kring dig, med dig...
jag är hemma nu...i vanlig ordning kommer det ta tid att acklimatisera mig tillbaka in i tryggheten...där jag inte ständigt sneglar axelledes för att kontrollera att jag tassar bakom, i mina egna fotspår...eller avtryck...
det finns ord för mina känslor. men jag väljer att tiga, för det som sagts och det som tigit still...
du, du socker, borde alltid följa med till horstaden. där alla mina vinklar och vrår är öppna för tystnad och ord. omvartannat eller uteslutande. det ena eller andra.
(nästa gång?)
Skicka en kommentar