..Fa-la-la-la-la..

Det glittrar i luften, och det är ingen atomvinter.
Jag lyser upp mörkret med Juloratoriet.
Frid på jorden och till alla människor en god vilja.

tandgnissel

Det blir i regel väldigt tyst från mitt håll när jag mår som sämst. Då varat betvingar, förefintlighet blir vedersakare. Mina ord fastnar i halsen tillsammans med andarna, de vill än mindre skrivas.

De senaste fyra månaderna har varit Gehenna, min självkänsla blev stoft i hennes plötsliga flykt.
Jag far och for fram vårdslös och desillusionerad, alternerande mellan sorg och ilska.
Bla så riktas min ilska idag åt de människor som, under år, lismande bedyrade vänskap och välmenande, men i själva verket var ute efter min flickvän. Alltid bakom min rygg och utan svårigheter att sedan se mig i ögonen. tvåfejjade ynkryggar.
Andra låtsades som om jag inte fanns, eller var häpnadsväckande snarrådiga utan att känna mig det minsta.
Jag kommer inte tveka att dela ut ett par lavetter till en viss man vid tillfälle.

You extricated yourself to the jungle
To try to temper that instinct to kill

en vårdrill

Min favoritårstid omfamnade mig även detta år. Inte ett ögonblick för tidigt.
Min tid att kontemplera det nyfödda, och ystert fira det nyvaknade med huvudet före.
Enstaka men återkommande stunder under vårens förlossning, befrias en djup och säll suck, i sällskap av ett sprudlande leende, som gott kunde tävla mot det hos den nyss frälsta kyrkobesökaren beträffande salighet. Förhoppningsvis så smittar sådant av sig på folk och fä som man passerar ute i vårsolen, eller så skrämmer man stomi påsen av någon ensamströvande gamling (eller vem fan som helst när allt kommer omkring)
Nog för att en anmärkningsvärt stor del av seniorerna i vår port är makalöst förtjusta i mig, men personligen skulle jag, vid möte med en saligt flinande främling (jag själv), leka lite med tanken över hur många som glömdes kvar i salarna när Lillhagen bomma.

Nu kan det hända att all min gyttja av tankehärvor, och ev 'beredande oro' över att något i varat och omgivningens oändliga kortlek av problem naturligtvis kommer detonera i ens ansikte när som helst, ..just då bara... lyfter lite varsamt från huvud och bröstvärn, och ett okomplicerat nu intar dess plats, det kanske rentutav vrider upp endorfinkranen och låter den porla behag, alltmedan man inspekterar det sköna i div stort och smått. Jag ler brett vid synen av stojiga människovalpar lekandes på gården, (som man kanske för en tid sedan, mulet fantiserade om att bomma in i en mörk, högproduktiv och syrefattig sneaker-fabrik i fjärran land, och sluta irritera en och ens magsår med sin enfaldiga livsglädje så ens 'rönnbärshumör' inte blir så outhärdligt påtagligt.
Nee, inte nu mellan vårens savande, särade ben
Det ska till att man är bitter och grinig över det vanliga om man kan låta bli att frestas av kommande picknickar, en öl i småkittlande gräs, få byta salta och solvarma kyssar på klippor med någon du håller av..
Luften som jag girigt fyller lungorna med, kelar upphetsat alla sinnen och rusar blodet med löften om åter fött liv, möjligheter och kärleken som det enkla hyser till dig (just precis, jag är inte pollenallergiker som tur är). Andas ut i lättja och börjar spåna på roliga och sköna aktiviteter som berikar det redan sköna, tja..för att vara medveten när dagarna ska dansa, inte missa det...
Och efter att det lätta ruset och bekymmersfriheten hade lyft mig under en minut eller så, var jag dum nog att börja tänka istället för att bara finnas, och blev åter kallsvettig av trassel och gyttja. Blypjäxor av förbannat umbärlig medvetenhet kring anklarna. Sen fortsätter kuggarna gå runt igen för egen maskin och takt. men.. tankar och tankar, känslor som jag inte kan tala förnuft med är värre.
Mycket fascinerande att mitt sinne ger mig förslag på lite tankesörja att runka oro med och duka fram genuint meningslös ångest sekunden jag blev varse om att jag kände mig glad, utan ansträngning eller tillsatser.

Men det här kommer och går. Våren är härmed min. Basta!

Oro som sedan skulle leda till bråk och split, andra gången på en vecka. Du brukade inte göra så.
Den trygghet som du såväl behöver och förtjänar, tvinnar jag samman så gott jag förmår. En egid gjord av vad jag förmår smida av. En egid som jag ber ska hägna och hålla.
Vi vill ju åt samma mål, och om du slänger ett öga över axeln så ser du att vi faktiskt har rört oss framåt. Min egen oro pryglar min rygg rödstrimmig när chansen ges, piskar svidande resolut ens dåliga självförtroende.
Men det är den som betalar orkestern som bestämmer musiken! En rohypnollugn bossanova för en stund, tack maestro!
så hoppas vi att hjärtevännen inte ska behöva vara osäker på framtiden hemma.

lusselelle och en sommarbris som livlina

Vintern, med tillhörande mörker och sörja, trillade in som en oannonserad dyngfull bekant om natten.
Men tillvaron är ok ändå, så med anledning av det hoppar jag över min sedvanliga klagoepistel och tar istället ett salt andetag från sommaren att värma mig med.
Här nedan ser vi undertecknad demonstrera det klyftiga i att kombinera sprit, sol och klippdykning (från glatt yta).

nonononovember

no shadow
no stars
no moon
no care
november
it only believes
in a pile of dead leaves
and a moon
that’s the color of bone

no prayers for november
to linger longer
stick your spoon in the wall
we’ll slaughter them all

november has tied me
to an old dead tree
get word to april
to rescue me
november’s cold chain
made of wet boots and rain
and shiny black ravens
on chimney smoke lanes
november seems odd
you’re my firing squad
november

with my hair slicked back
with carrion shellac
with the blood from a pheasant
and the bone from a hare

tied to the branches
of a roebuck stag
left to wave in the timber
like a buck shot flag

go away you rainsnout
go away, blow your brains out
november

SAMMANTRÄFFANDE

Denna märkliga men sanna berättelse bevisar att historien verkligen upprepar sig.
Det är nämligen precis 100 år mellan de båda händelserna jag nu har snöat in på.
Lincoln valdes till president 1860, Kennedy valdes till president 1960. Båda sköts i huvudet bakifrån.
Deras efterträdare, vilka båda hette Johnson, var sydstatsdemokrater med plats i senaten. Andrew Johnson föddes 1808, Lyndon Johnson 1908.
John Wilks Boothe, mannen som mulade Lincoln, föddes 1839. Lee Harvey Oswald, mannen som mulade Kennedy föddes 1939. (spooky? nå, det blir värre..)
Såväl Boothe som Oswald mördades innan de kunde gå upp i domstolen.
Båda presidenterna mördades på en fredag inför deras fruars ögon.
President Lincolns sekreterare, som hette Kennedy, avrådde honom att gå på teater. President Kennedys sekreterare, som hette Lincoln, avrådde honom att åka till Dallas.

Båda namnen Lincoln och Kennedy innehåller 7 bokstäver, båda namnen Andrew Johnson och Lyndon Johnson innehåller 13 bokstäver, båda namnen John Wilks Boothe och Lee Harvey Oswald innehåller 15 bokstäver.

Historien upprepar sig.
Vad vi får se i repris härnäst återstår att se, nu ska jag ta en kopp kaffe och ringa 'ring P1'.

fjäderfän och sömnfarser.

har den äran nina!
med hänvisning till ninas "trutskrik".
trutar och måsar tjuter sina serenader utanför ens fönster, i dessa tider så sätter de igång och skriker när det tekniskt sett är natt, gärna när man precis har knoppat in.

scheeit..de skulle kunna väcka kurt cobain. konstigt nog så är jag skonad från gryningssopranerna, trots att jag bor vid den saltstänkta kusten. ändå, det enda jag hör är blygsamt kvitter från små krakar som drillar riktigt gemytligt.

I min förra våning på slätten, så var skatorna målet för många mörka förbannelser och svordommar under darriga vargatimmar. man börjar fundera hur långt man har kvar till the final tilt!

nog för att tanken förförde en, de nätter man kom isäng med soluppgången, att få tyst på asen under lagom sinnessvaga former.

min kära vän tizze som f ö gick bort för ett år sedan, var minst sagt en handlingens man. hans tålamod tog slut en sommarmorgon varpå han prickar alla fridstörare med luftgevär från sitt fönster.

men men..bärsärk skjuter oftast sin egen röv och synden straffar sig. han sköt fel fåglar och fjäderlarmet fortsatte som aldrig förr.

själv vurmar jag för piller som nattmössa och motvärn.

lättväckt insomniaoffer som man är.

när spöken och späz behagar hålla sig på avstånd så kan inte hundra skator eller jehovas vittnen lyfta mig ur min skönhetsdvala.

mitrazepin - don't make any fucking plans.

Nu efter lite afton dravel så ska jag avsluta Dagermans - ormen, och busröka i sängen.

godnatt hoppas vi.

ambivalens

förpassa världen till imperfekt!

jag har inget här att hämta.

noterar lördagen och bestämmer mig för att hädanefter gjuta in mig i bly. sova tills jag självdör.

klagoepistel

frustrationen & den tilltagande ilskan fortsätter att riva huden av kroppen, närapå paralyserande.

misslyckans anestesi. när allt når kokpunkten lämnar jag mitt jag, & det tycks vara ett autonomt bröstvärn. 

du lurar ingen, dina skor är för stora & din närvaro är som skämd lervälling,  gnolar markplansdjävlarna i kör (i yster ringdans, under ens vilsna stunder) , i kulissen eller i fucking centrum av min uppfattningsförmåga. om jag lyssnar till en enda vers till är jag förlorad. 

jag vankar runt i lägenheten & tycker mig nästan kunna röra vid livet jag trånar så efter, smakade på det under en tid, levde det. i efterhand känns det helt absurt att fan ändå ofta uppsökte mig då jag äntligen fick låta all min kärlek springa & blomma ut, som den vana navelskådare man är!  

hon älskar mig, i ett kaos jag tvingas stå stadigt & upprätt i. jag har kämpat & kippat efter andan i sex månader nu, för att världen kan bli vår igen. 

kanske göra anspråk på det enda sätt jag kan leva.

smådesperat i regnet.

det här får inte hända.
poems. fukk. no stars.

om inte min kärlek räcker till.
är jag halv. utan daimon.
no light.

sopa de gran pena

hjärtat är brustet. lod. lod. lod.
ja mitt sinne är en giftbägare gott folk.
& när det slinter så blir lidelsen ett ljuvt glittrande demoklessvärd.
hängandes i en skör tageltråd, [som JAG VET kan hålla som titan!!]


för tillfället är jag inlagd på östra.
tar små små framsteg, ett i sänder, [& halkar tillbaka stundtals] i arbetet med petit moi.

note; jag var ändå tvungen att skratta luften ur mig när ett internskämt ur en sång sökte upp mig helt oväntat, eller vad fan man ska säga.

vårdaren på jour frågar under kafferasten : haar du nååra vänner min vän?
jag (skiner upp som en sol & replikerar blixtsnabbt) : näe men jag omges av folk

som jag känner igen!

efter det så var jag tvungen att bita mig i tungan. saaté.

lyss

de saligas slutna sällskap. HAH! jag har allena omringat er hemliga inrättning.
släpp in mig och utse mig till överstepräst, eller få eran fästning stormad med all den eldkraft min fantasi kan frambringa!

den djävla ledan. man blir oerhört trött av att vara så trött på sig själv.
**

nu är vi klara med flytten, bara ett par hållplatser bort förvisso, i faktiskt avstånd.
men det känns som jag har emigrerat.
nya våningen, där molnen nästan stryker förbi fönstret, är drop-dead-gorgeous. så nu stannar jag här ett bra tag framöver. *siight..
och nu när november flåsar mig i nacken tänker jag vara garderad med eldvatten, och melodierna ni andra inte hör. men jag behöver er...alla.

Ctrl+Alt Lördagskval

-Sabbaten, sabbat en sak, en smak av sakrilegium
Sagt att, exakt att allt saktat ner som aktat
Maxat vax när min suffisans går från suffix till krucifix
Musik i blodet en duktig fix och tio bud är en lustig vits
Lustigt, visst. Så vitt vitsen berättar ett vitten kallt
Medan vittnen bevittnar en vitterlek, men bitterhet vittrar allt-

......
Mitt ego är Hindenburg, namnet var Djävulberg. Jag kommer som rännilar innan du blir varse mig och drunknar.

mot fä och folk finns inget serum,
här ska takten stampas!!

..

sängsvammel & en förrättning på fredriks ambasad.

¤ I fyra dagar utan min gracila lejoninna försmäktar jag på denna ö.

Jag vaknade motvilligt med gryningen i morse ur en lövtunn snäckskalssömn.
svettlackad & kall i tvinnade lakan så sträckte jag instinktivt armarna mot hennes sida av bädden, klappade förvirrat kudden innan jag var vaken nog att pussla ihop min agenda.

jag hade helst av allt velat följa med min bättre hälft till sthlm & hjälpt till med allt som behövde göras, men låt oss kort & gott erkänna att jag å det strängaste inte är i kondition för det.

Ny medicinering sen två veckor tillbaka, & jag känner mig förgiftad & invaderad. alla telegrafer i kroppens signalstationer rapporterar om ett blodigt blitzkrieg i alla provinser. det främmande föremålet i mig som egentligen vill väl (hoppas jag för gudsskull), som om the royal navy riktade hela sin eldkraft mot Florence Nightingale & bränner allt krut i panik .
Att försöka mötas i förstånd, medicin & kropp, är dödfött i det här fallet. Min kropp med sina ministerier är både envetna & bra konstiga.

Hade jag istället späckat min kropp med allt dödsknark jag kände till så skulle det tas emot utan mankemang, det ger jag mig faen på.
ledningscentralen i mitt tankeministerie skulle ordnat ambassadörsmiddag för alla fuldrogers ombud ex officio, jodå det kan jag allt föreställa mig. under skål & besticksklirrande skulle jag företrädas av de korrumperade, mest världsfrånvarande imbecillerna från ledningscentralen på top floor. efter lite burleska skämt & förtroliga gester så skulle den officiella förrättningen tvingas på tal;

- säg mig adjunkt PCP, vad för intressen har ni i kropp fredrik?
- jaa herr ambassadör, först så tänkte vi änna vi sulle fritera han till branten, sen tänkte vi liksom pissa i alla cellerna hans.
- åhå, av någon speciell orsak?
- vi hade änna inget å göra åsså är vi pissnödiga.
- Intressant. Ja, som rövhövdad pamp tror jag att jag talar för alla i Fredrik när jag säger att det låter som en frisk fläkt. Ni & ert dödsknark är välkomna att turista fredrik runt, med diplomatisk immunitet givetvis!
- götta!
- Jag tar hand om det formella, så snart jag har skrivit under förslaget om nazisträng gränskontroll, för att få bukt med vitamin-D & C invandringen i god tid innan ambassadörsmiddagen för vinterkräksjukans attaché.
*** Och så vidare...

[soundtrack i sängen: four tet - rounds]

jag försöker hålla huvudet i djävligt korta tyglar. har gjort lite faktiskt jobb under tiden, men idag så får mina händer ritbordet att skaka så det är ingen idé. neuroleptikan vill jag inte ta i mer, så jag får nog självmedicinera mig med en liten spliff så lemmarna får slappna av lite åtminstone, & fly in i en bra bok.
men dessförinnan så vill jag ge ett varmt tack för omtanke! inget passerar obemärkt förbi.

:cut!

"Tappra nya värld"

"It's a sad and beautiful world"...
..Så sant som det svider.
En drill i hjärtmuskelaturen slår sig fri, bälgblås i dur, & fjärilar far i dess blodfyllda nätverk, vid tanken på allt det vackra som man oftast hastar sig förbi, med blicken djupt fokuserad i den lerigaste pölen man kunde hitta.
Jag är tacksam över de ögonblick då jag lyckas se hela tavlan, & inte bara blänger på ett hörn i ramen.
Att till&med få bli trollbunden i närmre kontemplation över de mirakel & den skönhet som föds & dör i vårt universum. Från det minsta till det största.
Det är en i sanning vacker värld, dess rikedom i nyanser & former, dess omfång av formidabelt självklara fysiska lagar & system, följt av fysikens bottenlösa mystik i det som vi ännu inte nuddat vid, ens i fantasin.
Och kärlek, en kraft vars magi kan växa till gudomlighet i medvetandet hos vissa kolbaserade livsformer.
Ja, skönheten i det lilla till synes enkla, och i det ogripbara
..suck.

Tyvärr så serveras det fler pungslag av ångest från Fan & Mammon mfl, än vad det serveras hjärtedrillar.
Du tragiska värld, ...abominabel från din belägring ,
såg du någonsin vad som var fara på färde?

"if there´s one thing you can say about mankind,
there´s nothing kind about man.
all the good in the world you can put inside a thimble, and still have room for you and me!"

(Moder Gaia, dina barn förblev barn.
I en värld som var för stor för ett barns förstånd.)
Jag har ingen tes, men gott om små luftburna flingor
av slutledningar & fragment av svar, på frågor jag snart har glömt.
När jag vill leva så vill jag vara i det absoluta. Ord & rörelser från all tid i alla rum ska skaka mig, levande & skoningslöst existerande!
Alla partiklars fulla närvarande, nuets kavalkad i allehanda paroxysmer!

Lika hett önskar jag glömskans sköna svepning, beslöja mig i omedvetenhet & ro. oskuldens tystnad.
Arma människa, du förväntas kunna navigera ditt tungrodda jag i alla vatten, efter ett oändligt gytter av koordinater, varav de flesta endast avslöjar hur du bäst går på grund & rev.
Alla medborgares varseblivningar och frekvenser löper parallellt, vissa åt alla riktningar (för att sedan sakta tyna bort i rymden, utan att någon kommer höra vad de hade att säga) , andra är på kollisionskurs med varandras.
I min frekvens så blir den lättaste krusning lika beslutsam som kontinentaldrift. En undergångstsunami till 'konst som ruskar om' .
En mosaik klänger sig ängsligt fast vid sitt värddjurs barm; mitt liv.
Det väger sitt egenvärde i luften från gamla skyttegravskrig, en presidentorgie royal &ett kafferep kring halsen.
Ett liv som levs alldeles i närheten av ditt, medmänniska.